En flygdröm jag haft länge...

Ursprungligen publicerad på https://hangcheck.se/2019/05/28/en-flygdrom-jag-haft-lange/

Min syster Katarina ringde och frågade om flygturen vi gjorde över samhället och deras hus, en gång för länge sen med min trike. Hon skulle skriva en rad om detta i Tjappsbladet, Detta var för henne ett äventyr tror jag, men för mig så var det mest en skön flygtur i vackert väder och det var roligt att få visa hur fint det kan vara. Jag började sedan fundera lite på vad jag varit med om, något som kanske kan vara värt att skriva om. Det har ju hunnit hända en del under mina snart 60 år och jag kom fram till att det här kanske kunde vara något att dela med sig av.

Drömmar om olika saker att prova på och göra har vi väl alla och jag har väl haft turen att få göra det mesta jag drömde om som liten. Jag har byggt och flugit olika flygmaskiner, åkt motorcykel, byggt bilar, kört rallycross, dykt och mycket annat. Skoter och skoteråkning hör däremot inte längre dit, den perioden var över efter Ockelbon vi hade för länge sedan.

Hej!
Jag är en hängflygare från Arvidsjaur med licensnummer 1703 som hållit på med detta en stund. Jag gick kurs med Karl Axel Dahlberg i Gällivare en sommar för 30 år sen.

Jag har försökt sluta, men det verkar som detta är ett beroende värre än sprit och snus.
Då mina flygkompisar börjat tråka mig för min nästan nya utrustning, bland annat en WillsWing U2 160 – en för mig fantastiskt lättflugen vinge och med rätt bra prestanda, dock från 2003 med väldigt många timmar och dåligt segel – har jag nu uppdaterat till en ny vinge. Samma modell men 11-12 år nyare och som jag köpte av Roland Pettersson i Kristinehamn i höstas.
På grund av detta inser jag nu att jag nog sitter fast i mitt missbruk ett tiotal år till – om jag har tur.
Då jag nu legat inne med influensan snart en vecka måste jag hitta på något att göra och när min syster ringde, började jag att kolla i loggboken och fick idén att skriva lite i Hypoxia.

Jan Åström

Flygning är väl det jag ägnat mest tid åt och det intresset kom väldigt tidigt då morfar Hilding var mycket flygintresserad. Under min barndom på 60- och 70-talet kom ju också alla berättelser om rymdresorna som gjordes. Jag tyckte mycket om att läsa böckerna om Biggles och jag byggde modellplan av olika slag. Min pappa köpte ofta tidningen ”Populär mekanik” och det var en fantastisk tidning. I den fanns allt man behövde veta om det mesta.

Mitt flygintresse har gett mig många nya vänner och platser
att se, både i Sverige och Norge. Jag har inte missat en säsong sedan jag började med hängflyg 1989, för 30 år sedan. Nu ser jag fram emot årets säsong med en ny vinge som jag köpte i höstas. Jag har nu cirka 500 timmar i luften varav hälften utan motor. Just hängglidning är det skönaste och roligaste som finns när det gäller flygning. Det är vackert och tyst men kan också vara svårt och krävande om man ska lyckas ta sig upp under molnen på egen hand. När man lyckats och sen har landat, känner man ett lyckorus som håller i sig länge. När jag under hösten och vintern sitter och tittar i loggboken så minns jag hur det kändes och då blir jag glad igen.

En av drömmarna jag haft sedan jag började flyga har varit att få flyga från Harrejaurliden. Berget har ett fantastiskt hang. När vi var små brukade vi åka till Harrejaur och bo i kojan som vi har där. Vi fiskade, badade och ibland gick vi upp på Harrjeaurliden, där vi släppte ner små fallskärmar och pappersplan.

Jag har berättat om Harrejaurliden för mina flygkompisar och en vacker vårdag i maj 2010 med rätt vind och sol, åkte jag och Lars Johansson, som höll på lära sig flyga, till Tjappsåive för att prova. Vi åkte hem till gården för att hämta skotern. Ingen var hemma då de åkt ut för att fiska och efter att vi lastat alla flyggrejer på vingkälken, åkte vi så iväg upp till Harrejaurliden. Väl uppe på berget tittade vi ner och såg några skotrar på isen. Vi såg också några människor som pimplade, kunde det vara morsan och farsan?

Jag riggade vingen och gjorde mig klar för start. Det var tur att jag hade Lasse med mig som kunde hjälpa mig med vingen ut till startpunkten då det var mycket turbulent bakom kanten på berget. När jag väl kommit mig fram till kanten var starten inte speciellt svår. Jag tog ett steg ut i luften och så flög jag. Det var en härlig känsla att ligga och flyga utanför toppen och titta in mot berget. Efter en stund lyckades jag hitta en fin termikblåsa och det tog inte många minuter innan jag var 1500 meter över toppen.

Jag flög några svängar ut mot Storliden och tillbaka innan jag efter en och en halv timmes flygning landade bredvid mamma med en perfekt pricklandning. Där satt hon och pimplade tillsammans med pappa och Eilert. De hade sett mig i luften och nog gissat att det var jag som kom flygande. Det var skönt att sedan få avsluta dagen med en fika i Rolfs vik medan vi väntade på att Lasse skulle komma sig ner från berget med skotern.

Någon mer flygtur från Harrejaurliden har det tyvärr inte blivit. Anledningen till detta är att det är en väldigt svår start och väderförhållandena måste vara perfekta. Dessutom har nu Vidsel lagt beslag på luftrummet. Jag har under åren gjort många flygturer som varit mer spännande, högre och längre, både i sträcka och tid. Men den här flygturen gjorde jag hemma i Tjapps och den är än så länge min allra bästa.

/ Jan Åström