Ursprungligen publicerad på https://hangcheck.se/2024/11/25/franska-oppna-2024/
Årets Franska öppna mästerskap skiljde sig en del från det senaste jag deltog i 2022, både vädermässigt och regelmässigt. För att öka säkerheten hade det tillkommit nya krav från FAI/FFVL som arrangören var tvungen att uppfylla. I grunden bra, men det blev en hel del strul med att ladda ned appar till mobiltelefonen och registrera sig i olika chattgrupper etc.
I princip handlade de nya kraven om att öka synbarheten i luften för att undvika kollision samt att säkerställa spårningen av deltagarna så att arrangören hela tiden visste var deltagarna befann sig, om de var i luften eller om de landat. Om de skulle se att någon landat och man inte hört något från piloten inom 30 minuter förutsatte man att en olycka inträffat och räddningspådrag skulle dras igång med full kraft.
Det enklaste kravet för oss att uppfylla var det gällande synbarheten. För de vingar där framkanten inte hade en färg med tydlig kontrast mot lufthavet gällde att man var tvungen att klistra på kontrastmarkeringar i lämplig färg på noskonen eller vingframkanten. Hade man den gamla traditionella vita framkanten behövdes inte detta, visade det sig sedan. Den är tillräckligt synbar som den är. Men det framgick inte i infobrevet före tävling. I grunden ett bra krav då många moderna vingar har transparent segel och en färgton som är mycket svår att se i luften. Om det hjälper att färga enbart noskonen är jag dock lite tveksam till. Arrangören tillhandahöll självhäftande dekalark man kunde köpa om man inte fixat det tidigare.
De andra kraven avseende spårbarhet var krångligare att uppfylla. Trots att vi blev försedda med Flymaster tracker av arrangören så räckte inte detta, utan vi var tvungna att även ladda ned en app i telefonen som också fungerade som tracker. Skälet till detta var att Flymaster trackern tappar kontakten emellanåt, vilket kan hålla i sig i flera minuter, och då vet man inte var piloten är. Därför ville man ha en back-up att kolla på. Om ni följer tävlingar live via internet kan ni se att så är fallet.
Sedan var det krav på att registrera sig i två chattgrupper på WhatsAPP, en grupp som var till för arrangören att informera piloterna med, samt en pilotgrupp som var till för allmänt chatt mellan piloterna och att t.ex. meddela att man landat säkert och behövde upphämtning. Fast egentligen skulle ”safe-landing” rapporteras till arrangören genom en annan app, Telegram, men den funkade inte alltid så då fick man ta det via WhatsApp eller telefon.
Det hade även blivit ett mycket strängare krav på radio. Tidigare har det ofta stått i tävlingsanmälan att de tävlande måste ha radio, men ingen har verkligen kollat upp det. Så var det inte nu. När du väl stod ikrokad och klar i startkön gjorde arrangören radioförbindelseprov med dig. Funka det inte så fick du inte starta. Krångligare var att man även insisterade att man skulle ha en gjort en inställning på radion som gjorde att man inte kunde sända längre än 20 sekunder åt gången, för att förhindra att någon av misstag blockerade frekvensen genom att ligga och tjuvsända. Hur man fick till den inställningen på min radio lärde jag mig dock aldrig. Man skulle ha arrangörens säkerhetsfrekvens inställd så man kunde höra om flygsäkerhetskritisk information rapporterades, om heatet blev avbrutet eller om man själv hade något flygsäkerhetskritiskt att rapportera. Och det är ju viktigt att inte denna frekvens blockeras.
Så innan vi kom igång med flygningen var det en hel del strul. Tänk er själv, alla dessa appar, chattgrupper, radioinställningar etc som skulle göras på små displayer av ologisk karaktär, utvecklade av 20-25 åringar, och man själv fyllt 50 och knappt ser något utan glasögon. Det var inte roligt! Det räcker med att man knappt ser instrumentet längre under flygning.
Ett annat strul vi hade under tävlingsdagarna vara att när åtminstone vissa av oss fick brytpunkterna uppladdade till våra instrument av arrangören så presenterades de med hela namnet på displayen, iaf på Flytec 6030, medan arrangören i samband med presentation av dagens bana angav brytpunkterna med en kod. Det var mycket svårt att tolka om denna kod till det namn som presenterades på instrumentet. Det påtalades för arrangören så de fick skriva ut hela namnen på informationstavlan efter att banbriefingen var genomförd. Det blev ytterligare ett stresspåslag innan start och ökade risken för misstag. Sista dagen lyckades jag därför att knappa in en felaktig brytpunkt, men just det heatet hade det ingen större betydelse.
Jämfört med 2022 hade vi en lite annan vädertyp. Det var varmt, men inte riktigt lika varmt, temperaturen låg på 33-35 grader på dagen. Vindarna var i huvudsak nordvästliga, 2022 kom de mestadels från den sydliga sektorn. De var dessutom, med hängflygmått mätt, rätt starka på höjd. Molnbasen mestadels omkring 3000 m, dvs lite lägre än 2022. Vi hade en dag med åska och regn. Totalt på hela resan, 2 veckor inklusive ner- och hemfärd, regnade det i 10 minuter på oss! För två år sedan hade vi mer eftermiddagsåskskurar, men jag upplevde det som mer lättfluget då.
Vi startade två gånger på Chabre låga nordstart, en gång på Aspres och en gång i St André. Det blev 4 tävlingsdagar av 6 möjliga. Det var över 100 deltagare föranmälda till tävlingen, vilket är väldigt många. Troligtvis berodde det på att för-VM i Ager avslutades veckan före och många, däribland ett gäng australiensare, passade på att följa upp med en tävling till. Antalet deltagare hamnade till sist på knappt 80, fördelade på 56 i Open, 13 Sport och 10 i Rigid.
Segrade i Openklassen gjorde britten Grant Crossingham, Sportklassen vanns av fransmannen Frederic Fosse och i Rigidklassen segrade Mike Armstrong, också från Storbritannien.
Min egen prestation i tävlingen är inget att tala om. Men om jag hade flugit lite inför tävlingen 2022 så hade jag i år ingen termikflygning alls i bagaget. Ja, de flesta av er vet varför. Det är inte rekommendabelt att göra så, men vad gör man om man vill flyga. Som tur var så hade jag lyckats få till sju Mosquito-flygningar innan, så jag iaf inte var helt ur flygtrim. Alla landningar gick bra, på fötterna, men tävlingsresultatet blev såklart därefter.
Tävlingen gick av stapeln den 3-10 augusti. Jag kan fortfarande varmt rekommendera denna tävling och platsen med kombination av berg och rätt mycket plattland är fantastiskt. Jag är dock inte så förtjust när det bli för mycket bergsflygning.