Ursprungligen publicerad på https://hangcheck.se/2022/09/05/vive-la-france/
Så var det dags, med stor tvekan, att bege sig utomlands igen för att flyga och tävla. Det var fyra år sedan senaste tävlingen, fyra år sedan jag varit utanför Sveriges gränser och fyra år sedan jag flugit i bergsmiljö. Att jag dessutom bara haft möjlighet till två flyg under året, vilka båda genomfördes Annandag Påsk, gjorde inte saken bättre. Jag kände mig verkligen inte redo!
Upplägget var enligt följande. Harald och jag skulle åka ned en vecka innan Franska öppna mästerskapen för att friflyga och träna, medan Håkan och Tommy skulle ansluta direkt till tävlingen. Gemensamt boende hade vi fixat i den lilla byn Ribiers strax söder om Laragne-Montéglin. Tävlingen hade sitt kansli på flygfältet i Aspres-sur-Buëch med start på berget norr om byn. Alternativ start var på Chabre utanför Laragne-Montéglin, ca 30 km söder om Aspres, om vinden inte medgav start från Aspres.
Resan ned gick bättre än förväntat för Harald och mig. Ca 180 mil, men skiftar man och kör 2 timmar i stöten är det faktiskt inte så jobbigt att sträckköra.
Aspres-sur-Buëch
När vi kom till Aspres flygfält hade världsmästerskapen i hängflyg klass 2, d.v.s. med roderstyrda hängglidare som Swift och Archaeopteryx, precis påbörjats. De skulle hålla på i två veckor, så vi kom att stöta på varandra i lufthavet de kommande dagarna, kul! Flygfältet är även hem för segelflyg, motorflyg, UL-flyg, modellflyg, skärmflyg samt hängflyg. Ett riktigt eldorado för en sportflygare! Mycket ovanligt att så många flygsportgrenar kan samsas på samma fält, både hemma i Sverige men även i Frankrike. Det finns massor av segelflygfält i området, men det är bara till Aspres mig veterligen man är välkommen som hängflygare.
Vägen upp till Aspres starten är inte bra! Höga vallar och stora stenar på grusvägen skrapar emot underredet på en normalhög personbil. Harald lyckades med stor försiktighet ta oss upp en gång med sin Audi A3, men sedan fick det vara nog. Ska man köra själv upp på berget krävs det en SUV eller en bil med lite högre frigång. Jag flög två gånger från Aspres före tävlingen. Första gången körde Harald och andra gången kom vi i kontakt med deltalab.ch som tog oss med i sin Landrover Defender till det facila priset av 10 Euro/person. Riggytorna och starten uppe på berget är däremot helt underbara. Stora gräsbeväxta ytor som inte sluttar särskilt mycket, skuggande träd och en lång brant kant som är lätt att starta ifrån på många olika ställen. Startriktning är mot väst, syd till sydost. Starten ligger på drygt 1500 m MSL och fallhöjden är ca 700 m.
Turbulens
Mitt första flyg på resan är inte så mycket att orda om, däremot kan det andra vara värt några rader. Förutsättningarna var ungefär som under första flyget, lite starkare startvind men från sydost. Vinden skulle öka under dagen och vrida till väst. Vi bestämde att jag skulle få flyga sträcka och Harald hålla sig i närheten av fältet så han kunde ta hand om bilen. Om allt kändes bra skulle jag flyga mot Laragne och eventuellt landa på något av de fina fälten längs vägen. Det tog ett tag att ta sig upp, men till sist nådde jag basen som var på ca 3000 m MSL. Jag hade en del motvind på höjd så det gick ganska långsamt söderut mot Laragne. Men det var inga problem att hitta nya stig. När jag passerat bergsryggen vid Serres såg jag nordlandningen nedanför Chabre. Eftersom jag hade bra höjd tänkte jag att jag lika gärna kunde fortsätta dit. Någonstans här slutade motvinden och det började bli mer västligt vilket innebar att jag fick lite medvind. Jag såg också att jag hade ganska hög groundspeed i medvinden och insåg att vinden ökat. Men nu kunde jag även se campingen i Laragne och tyckte det var bättre att landa där. Jag hade ju god höjd men började misstänka att allt inte stod riktigt rätt till när jag inte såg en enda vinge över Chabre, som det borde vara fullt av en bra dag. När jag sedan flög in över campingen kunde jag bara se en vinge som stod på marken.
Mycket riktigt, när jag kom ned i höjd med toppen av Chabre som vid västlig vind ligger lovart om campingen, började turbulensen. En omskakande sådan, det kändes som att åka omkring i en torktumlare! Hur ska det här sluta tänkte jag och bad en kort bön. – Jesus, hjälp mig att fixa det här!
Det märkliga var att när jag tittade ned på träden och vindstruten verkade det vara helt lugnt, medan jag i medvinden under det att jag kurvade ned hade en groundspeed på drygt 80 km/h. Jag kunde även se på de båda vindstrutarna, även om de inte rörde sig mycket, att vinden kom från omkring sydväst. Så jag skulle landa snett mot järnvägen. P.g.a. turbulensen tog jag ut landningsvarvet rejält, långt ut över den slagna åkern innan själva landningsfältet. Så långt att jag trodde att sättningen skulle bli på gränsen mellan åkern och fältet. På 50 – 30 m höjd slutar turbulensen och det blir helt lugnt. Jag kommer ned med hög fart och planar ut. Känner att nu går det fort, tar ut benen och ställer mig upp. När jag passerar ungefär halva fältet skrapar jag med fötterna i marken för att bromsa för nu närmar sig järnvägen snabbt! Det känns nästan som medvind och det går för fort för att trycka så jag far rakt in i några buskar innan järnvägsvallen. Hinner tänka att nu blir det skrot, men buskarna fångar upp mig och det är som att åka in i bomull! Jag näbbar inte ens. Reser mig upp och backar generad bort från buskarna. När jag vänder mig mot tälten på campingen ser jag två personer som tar sig för huvudet. Går bort till dem. Det är två fransoser, varav den ene hade landat för ungefär en halvtimme sedan. Det var hans vinge jag såg från luften, en rigid. De undrar om jag har koll på vindsystemen i området? Det kan jag inte påstå att jag har och han berättar lite om hur Laragne ligger i slutet av Rhône dalen och hur vinden följer den. Han berättar också att på Mont Ventoux, som ligger väster om Laragne, finns det en vindmätare som är en bra indikator att kolla på.
Laragne-Montéglin
Jag har aldrig tidigare startat från Chabres toppstart, varken åt syd eller åt norr. Faktum är att starten alltid skrämt mig med dust devils som drar fram där med jämna mellanrum. Det finns krokar och kedjor fastsatta i berget som man kopplar sin vinge i så fort man fått upp den på bygelbenen. Detta är nödvändigt om man inte vill att vingen ska flyga iväg. För det är inte frågan OM det kommer några dust devils, utan snarare frågan om NÄR. Likaså gäller det att inte sprida ut sina vingfodral utan packa ned allt i selen så fort man tagit loss dem från vingen. De dust devils vi upplevde var inte särskilt starka, så skulle man vara ikrokad i vingen kommer de inte att skicka upp dig i luften. Möjligtvis tippa omkull dig och vinge om du inte håller i ordentligt.
Jag har också oroat mig för sydstarten p.g.a. den ökända sydlandningen halvvägs upp på berget. Men oron var obefogad. Det finns en betydligt bättre landning nere i dalen vilken Harald och jag var och besiktiga innan vi flög från Chabre. Det är en ganska stor officiell landning med vindstrut. Det enda lilla problemet vi upptäckte var att korgen till vindstruten verkade har rostat fast så den vred sig inte efter vinden. Det kan vara bra att vara uppmärksam på om man ska landa där!
Nu blev det bara Harald som fick flyga från Chabre innan tävlingen. Vägen upp till starten är fin och går bra att köra med en vanlig personbil. Ska man upp till toppstarten får man bära sin utrustning de sista 100 – 150 metrarna, vilket är lite ansträngande men nyttigt för kroppen. Se till att inte vara alltför otränad bara. Riggytorna är dock inte så välkomnande. Underlaget består av berg, lösa stenar och det lutar ganska mycket. Inte mycket skugga går att få heller. Startriktning är som tidigare nämnt söderut eller norrut. Starten ligger på drygt 1300 m MSL och fallhöjden till nordlandningen och campinglandningen ca 760 m. Fördelen med toppstarten är att det bara är att vända sig om för att starta åt motsatt håll. Men man ska inte starta på toppstarten norrut om det blåser mycket eftersom det är en stupstart som skapar turbulens vid stark vind. Det stora problemet vi hade var att vinden inte kunde bestämma sig, det drog ömsom från norr och ömsom från söder. Det gjorde att det tog tid att komma iväg. Så även för Harald, först en lång väntan på sydlig vind som skulle vara tillräckligt stark och rakt på för att sedan vända sig om och vänta på nordlig vind. Men i väg kom han till sist och fick ett bra första flyg. Tanken var att han skulle flyga mot Aspres och att jag skulle köra efter med bilen. Det var bra termik, så istället för att flyga direkt mot Aspres, blev det först både åt väster och öster. Det hela slutade med att han hamnade i kraftigt sjunk vid området kring Serres. Harald valde då att landa på segelflygfältet där. Det får man absolut inte göra, fick han förklarat för sig utan omsvep! Eftersom vi inte har flygradio och kan tala om våra avsikter för trafiken runt segelflygfältet kan jag faktiskt förstå det. Men har man inte så mycket att välja på och det går snabbt nedåt så tar man ju det säkraste alternativet…
Mison
När vi efter min första flygning från Aspres talade med några franska piloter på campingen i Aspres fick vi bl.a. reda på att det finns ett hang vid Chabre som skulle funka vid västlig till sydvästlig vind sen eftermiddag/kväll. Platsen heter Mison och ligger mitt emellan Laragne och Ribiers. Vi åkte dit på eftermiddagen för att kolla läget. På vägen dit stötte vi på piloterna vi talat med. Tyvärr blåste det lite för mycket så det blev ingen flygning. Men bra att känna till stället för framtiden. Visserligen bara ett hang, men bättre än inget om flygvädret varit dåligt. Man kan även ta sig upp till fots från hangets fot för att hämta bil efter landning. Landning sker på stora fält nedanför.
FFVL guide
Av de franska piloterna fick vi ett mycket bra tips! Det franska häng- och skärmförbundet, FFVL (Fédération Francaise de Vol Libre), har en hemsida där man listar alla officiella starter och landningar. Där hittar man vägbeskrivningar, information om startriktningar, starthöjder och eventuella säkerhetsrisker på de olika platserna. Där finns även länkar till väderstationer med vindmätare. Mycket användbar, så kolla in den. Länk följer nedan:
Rechercher un site de pratique conventionné FFVL | FFVL.FR
Klicka på kartan över Frankrike, ”Rechercher avec la carte de France”, så får du upp alla flygställen i landet. Man anger med en siffra hur många det finns i aktuellt område. Klicka på siffrorna så zoomar kartan in tills en flagga för varje plats dyker upp. Klicka på flaggan på aktuell start/landning, ”Fiche site”, och information om platsen presenteras. Inte helt självklart, ett annat sätt är att googla ffvl + aktuell plats, t.ex. ”ffvl chabre” så hittar Google det direkt.
Ibland finns det en väderstation på platsen. Klicka iså fall på ”Balise Météo” på platsinfosidan så kommer aktuell väderinformation upp.
Tävling
Huvudsyftet med resan var inte bara att flyga för flygandets skull utan också att delta i Franska öppna mästerskapen. Jag tycker man får ut otroligt mycket mer av att vara med på en tävling än att enbart friflyga. Det är inte bara själva tävlingsmomentet, utan också mycket annat som följer med på köpet. Man får träffa och flyga tillsammans med andra piloter, man får bästa väderinformationen innan start, man får veta vad man bör tänka på vid flygning i aktuellt område, man får en bana att ta sig runt, d.v.s. ett mål med flygningen, man får skjuts till starten, hjälp med starten, man får upphämtning vid utelandning etc. Jag kan i princip bara se fördelar.
Det som oroade mig innan tävlingen var stora startgaggles, för det gillar jag inte! Trots närmare 50 deltagare hade jag inte behövt oroa mig. Termiken var bra med hög molnbas och startområdet så stort att de tävlande snabbt spreds ut både vertikalt och horisontellt. Det blev inte särskilt stora klungor med folk som flyger kors och tvärs som det kan bli vid dålig termik där alla försöker klamra sig fast vid bergskammen och den lilla termik som finns.
Men tävlandet kan vara mentalt ganska påfrestande, speciellt om man inte känner sig i flygtrim och har dåligt med erfarenhet från området. Det är mycket att hålla koll på. Hur ser det ut med landningar längs rutten, ofta är det områden som har dåligt med landningar som måste passeras, finns det några flygförbudszoner, hur högt kan jag flyga utan att tränga in i kontrollerad luft, hur utvecklas vädret under dagen, upptornande moln, risk för regn eller åska, ökande vindar som gör att man måste passa sig för att hamna i lä av något berg etc. Lägg sedan till fysisk ansträngning i form av att bära vinge och utrustning till start, rigga i gassande sol, flyga i några timmar, landa ute och vänta på upphämtning i 35 gradig värme, komma hem sent och äta middag vid 21-snåret. Nästa dag måste man upp 06:30 igen… Vilket i bästa fall repeteras 6 dagar på raken. Det kan vara ganska tufft!
Jag är en tävlingsmänniska, även om jag inte är så framgångsrik så gillar jag att tävla mot andra och mig själv. Det gör att man utmanar sig själv, anstränger sig lite extra och inte bara håller sig inom komfortzonen där man blir bekväm och lat. Men jag har också en annan personlighet, jag är försiktig, väldigt försiktig ibland. De här två personligheterna fajtas ofta mot varandra under en hängflygtävling. Tävlingsmänniskan vill ge sig iväg, medan den försiktige vill bromsa. Det kan bli en kamp inombords. I mitt fall så vinner ofta den försiktige, har jag inte kontroll och behärskar situationen då drar jag mig snabbt tillbaka. Ofta får jag ångra det i efterhand när jag inser att det inte var så farligt som befarat. Men det är något jag jobbar med. Jag skaffar mig erfarenheter som gör att jag kan utvidga min envelop och inte bromsa i onödan. Därför blir man bättre med åren. I mitt fall går det ganska långsamt, för jag tar små steg, men då är risken mindre att man tar ett för stort steg och trillar över kanten… Det finns många som tagit för stora steg, antingen av ren okunskap eller för att tävlings- och flygdrivet varit för stort.
Franska öppna mästerskapen
De Franska öppna mästerskapen arrangerades i år av ADPUL (Association pour le Développement du Planeur Ultra-Léger), en organisation som har som uppgift att organisera ultralätt segelflygaktivitet (hängflyg klass 2) i södra Alperna. ADPUL är medlem av Franska hängflygförbundet, FFVL.
Parallellt med Franska öppna mästerskapen i hängflyg klass 1 och 5 pågick som tidigare nämnt även världsmästerskapen i hängflyg klass 2, båda tävlingarna arrangerades av ADPUL.
Jag måste säga att det var riktigt bra arrangerat! Förutom att vädret var på topp, så var personalen hjälpsam och de visste vad de sysslade med (flygare allihop), bra service med busstransport till starten samt upphämtning för de som behövde det. Trevligt litet invigningsparty med gott tilltugg och en avslutningsfest tillsammans med klass 2 piloterna med live band och god mat. Allt utomhus i den varma franska sommarkvällen.
Dag ett och två genomfördes med start från Chabre toppstart p.g.a. nordlig grundvind, med mål på campingen i Laragne. Nu var grundvinden mycket svag så när det var dags att starta så skiftade vinden i alla väderstreck. Det tog därför tid att få iväg alla från berget. Man hade ingen turordning så det blev lite kaosartat dessa två dagar, där de som stod bäst till hade möjlighet att starta först. På lördagen startade de flesta norrut och på söndagen söderut. Tack vare den svaga skiftande vinden blev det en hel del halvtaskiga starter.
När det väl var ens egen tur fick man ha koll på vimplarna framför sig på slutningen, men samtidigt var det viktigt att ha koll på vindstruten som stod på toppen av berget. Ibland, eller rätt ofta, pekade de åt motsatt håll och då var det inget bra startläge. Problemet var att man inte själv kunde se vindstruten på toppen. Så man fick lyssna på startmannen som talade om hur den stod. Det kunde låta så här: – Northwest, northwest, north (men då stod såklart vimplarna i backen fel), northwest, west, southwest, south, southwest, west…
Men iväg kom man till sist, bland de sista. För egen del flög jag inte särskilt långt dessa dagar. Tog första turnpoint men när jag skulle passera dalen vid Sisteron fick jag problem. Det var inte mycket moln, bara över de större bergen och basen låg på mellan 3000 – 3500 m MSL, men jag tänkte att det borde lyfta över bergskammen som sträcker sig bortom Sisteron. Så var inte fallet och jag hamnade lågt här båda dagarna. Andra dagen lyckades jag ta mig upp igen från riktigt låg höjd, över ett landningsfält jag sett ut, för ett nytt försök som inte gick bättre. Det blev lång flygtid, ca 3 timmar, men jag kom bara 38 km på banan.
Håkan gick i mål båda dagarna, Tommy flög drygt halvvägs första dagen och Harald halvvägs andra dagen.
Pic de Bure
Tredje dagen blev desto mer intressant! Starten var förlagd till Aspres, men när vi kom dit blåste det nordligt. Så ingen riggade eller lastade av ens. Åtminstone jag trodde att det inte skulle bli av något heat. Men så vid lunchtid lugnade vinden ned sig och vred upp mot syd och det blev full aktivitet igen.
Redan från föregående heat hade jag blivit varse att man använde väldigt stora radier för vissa turnpoints, de kunde vara upp till 30 km. Om man inte har karta på sitt instrument där man kan se rutten så kan detta vara förvirrande. Pilen på GPS:en pekar nämligen mot centrum av cirkeln, men i verkligheten kanske optimala rutten inte alls går mot centrum utan bara touchar ytterkanten av cirkeln på en helt annan kurs än mot centrum. Så tack vare det hade jag tagit med min gamla Garmin GPS76S med moving map denna dag. Jag lade in rutten även i den så jag skulle kunna se vart jag skulle kunna ”gena” och inte gå mot centrum. Problemet var bara det att jag det senaste året börjat se så dåligt att jag inte kunde se cirklarna jag lagt in!
Dagen bjöd på mycket hög molnbas, över 3700 m MSL, och molnen hade blivit lite fler och något större än de två föregående dagarna. Första turnpoint gick bra, men på vägen mot andra som hade väldigt stor radie gick det snett. Eftersom jag inte såg cirklarna på Garmin GPS:en fick jag följa pilen på mitt ordinarie instrument, en Flytec 6030. Den ledde mig mot centrum som låg mycket längre bort än jag hade behövt flyga. Men jag fick ett häftigt flyg för detsamma! Jag passerade rakt över Pic de Bure på drygt 3700 m höjd. Berget är 2709 m högt och toppen är en platå där man placerat stora radioteleskop. Det var kallt som katten och termiken var hård och stökig. Jag tänkte att jag borde ta en bild med min kamera jag hade i selen, men jag vågade inte släppa speedbaren. När jag passerat berget kom jag snart till östra änden av Lac de Serre-Ponçon. Vinden som ökat hade vridit till västlig och jag insåg att det här blir inte lätt att ta sig tillbaka och över sjön. Strimmorna i den långsmala sjön talade sitt tydliga språk, det blåste en hel del. Så i stället för att riskera att hamna i läturbulensen från berget jag kom ifrån gick jag rakt ut i dalen vid östra kanten av sjön. Såg en fin strand där, men den var full av kite-surfare. Valde istället ett fält lite öster om sjön som såg bra ut och fritt mot sjön där det inte borde vara så mycket som genererade turbulens. Det var nästan som att landa på Hammar, en stark laminär vind som gjorde att man knappt behövde trycka något alls.
Det var först när Nick, upphämtningschauffören, kom och hämtade mig som jag förstod att jag flugit galet då han undrade vad jag gjorde här borta. Det blev en riktigt lång omväg för honom på krokiga bergsvägar bara för att hämta upp mig. Det tog lång tid! Stackare, men han klagade inte. Jag borde nog ha gett honom 10 Euro till för besväret, eller bjudit på en öl i alla fall.
Håkan gick i mål även denna dag och Harald flög två tredjedelar av banan. Jag flög nästan lika långt, men åt fel håll så det blev bara 56 km på rutten. Tommy stod över denna dag då han inte kände sig i form.
Tvekan
Dag fyra skulle likna dag tre med start och mål i Aspres. Men med den skillnaden att det fanns en liten risk för åska samt att de västliga dalvindarna framåt eftermiddagen skulle öka något mer än föregående dag. Vinden på höjd skulle däremot vara försumbar under hela dagen. Man la banan så att man höll sig borta från områdena med störst risk för åska.
Efter gårdagens stökiga flyg över Pic de Bure med landning i stark vind, visserligen laminär för jag kunde välja en bra plats, var det ingen prognos som tilltalade mig direkt. Den försiktige började knuffa undan tävlingsmänniskan. En som däremot hade piggnat till var Tommy, så jag sa till honom att idag tror jag du går imål…
Jag bestämde mig i alla fall för att starta, försöka ta mig upp till molnbas och först då bestämma om jag skulle ge mig iväg eller ej. Efter start kom jag för första gången rätt lågt, men Aspres ger dig många möjligheter så jag kunde långsamt ta mig upp till över 3000 m. Det hade då bildats en fin, om än något mörk, molngata norrut mot första turnpoint. Upptornande moln och något CB syntes en bit bort, men inte där vi skulle flyga. Jag drog VG:n och gick en liten bit mot första turnpoint som låg 30 km bort. Men jag tyckte dalen såg trång ut och molngatan mörk, så jag fega ur. Tänkte att jag är inte här för att skada mig. Flög därför tillbaka och landade på flygfältet efter någon timmes flygning. Efter att jag landat började det att blåsa rätt friskt, så då tänkte jag att det var rätt beslut…
Håkan gick så klart i mål även denna dag. Harald stod över helt eftersom han fått en liten skada på seglet till sin vinge så han behövde kolla över den. Strax efter kl. 18 kommer Tommy glidande in över mållinjen efter nästan 5 timmar i luften! Tiden på banan blev 4 timmar och 21 minuter. Vinden har då lagt sig igen men regndropparna hänger i luften. Dagens bana var 123 km.
Åska
Femte dagens prognos var lik förgående dag, men med lite större risk för åska. Start och mål i Aspres och man la en bana anpassad efter åskrisken. Under det att vi riggade började dock molnen torna upp sig lite här och var. Strax innan start blev det en ny briefing och banan kortades ned lite och man satte en ny starttid. Molnen såg inte bra ut alls, det var CB bakom oss, upptornande moln framför oss och vinden började ta i rätt friskt vid starten. Jag tänkte att det här vädret skulle man minsann inte friflyga i, är det verkligen värt att skicka ut folk på tävling?
Strax efter att starten öppnats och de första hade startat ropade man ut att dagens heat ställdes in, varpå en spontan applåd bröt ut! Så det var nog många med mig som drog en lättnades suck. Men hängflygare följer gärna John, flyger du så flyger jag. Svårt att ta egna beslut.
I mål
Sjätte dagen, femte och sista heatet. Start och mål i Aspres. Prognosen förutsade åska sen eftermiddag samt ökande västlig vind. P.g.a. detta samt den planerade avslutningsfesten på kvällen så lades en kortare bana på 85 km. Sista landningstid sattes till 17:00 så att alla skulle ha landat innan vindökning och eventuella åskoväder. Övriga dagar var sista landningstid 20:00.
Jag hade inga större förhoppningar, men tänkte att jag försöker komma iväg tidigt. Jag bestämde mig också för att landa senast 16:00, så jag skulle ha lite marginal till eventuellt oväder, framförallt vinden som man ju inte ser komma.
Det var första dagen jag startade så tidigt att jag låg i relativt bra läge tillsammans med flera andra när starten gick. Jag var dock inte över 3000 m som jag hade bestämt mig för, så de flesta gick ut på banan före mig. Jag lyckades efter några varv extra nå min målhöjd och drog iväg något efter de andra. Jag såg en hel del som kommit lågt över dalen för att de dragit iväg från lägre höjd när starten gick. Så jag tror mitt beslut att vänta och vinna lite mer höjd var bra. Sedan flöt det på, kom rätt lågt vid första turnpoint men lyckades hanka mig fram längs en bergskam innan jag hittade en stark blåsa som tog mig upp igen. Eftersom jag hade satt egen landningstid till senast 16:00, så slösade jag inte tid på att kurva hela vägen upp utan lämnade ofta blåsorna tidigare så jag skulle hinna ta mig så långt som möjligt. Jag flög mestadels ensam, men under några perioder hade jag kontakt med ett par andra vingar.
Jag kommer efter en tid till kraterberget strax norr om Laragne och plockar bra höjd under ett stort moln. Sedan är det bara en liten bit ut i dalen för att ta andra turnpoint och jag börjar tänka att jag kanske fixar det här… Men det sjunker mycket i dalen på väg till turnpointen och när jag kommer tillbaka till kraterberget ligger jag inte så mycket över kanten. Men jag hittar stiget igen och tar mig upp till 3000 m plus. Sedan väntar ett glid på ca 20 km till sista turnpoint, 2 – 3 km före mål. Jag är osäker på om jag ska nå fram, men eftersom det finns stora fina landningsfält längs vägen är det bara att glida på. Jag kickar ned huvudet och gör mig liten. Det stiger ingenting på sträckan, men där är massor med sjunk och jag tvivlar nästan hela vägen. När jag är i jämnhöjd med flygfältet och det bara är ett par km upp till sista turnpoint inser jag att det här kommer att gå! Lyckan och tillfredställelsen är enorm! Det är så klart flera som landat när jag kommer in över fältet på omkring 500 m GND. Det blåser en del, men vinden kommer från omkring syd till sydväst, och jag ser ett par vingar som landar före mig. Gör ett landningsvarv och kommer in perfekt, det är mycket motvind men laminärt så landningen blir nästan som på Hammar igen. Inga problem med andra ord. Jag har då varit i luften 3 timmar och 13 minuter, 2 timmar och 39 minuter på banan. Klockan har precis slagit 16:00!
Håkan hade landat i mål före mig, så han har gått i mål 5 av 5 heat, imponerande! Han slutade 8:e i totalen. Harald lyckades inte riktigt nå hela vägen fram till mål utan tvingas landa 5 km kort. Tommy avstod från att flyga då han ådragit sig en skada på ett revben. Resultat från tävlingen finns att se i följande länk:
French Open 2022 (civlcomps.org)
När jag efter att ha riggat ner och kör och hämtar Harald har molnen vuxit sig riktigt stora, det både regnar och åskar på flera ställen runt om. Så 17:00 var verkligen sista landningstid!
Summering
Resan blev riktigt lyckad! Två flyg var för Harald och mig innan tävling. Varmt, torrt och skönt väder, lite för varmt emellanåt kanske, men det var faktiskt rätt ok när man vant sig. Det är väldigt fint i Provence området, jag gillar verkligen miljön. Den lilla staden Sisteron är en pärla, glöm inte att besöka Citadellet! Tävlingen bjöd på 5 tävlingsdagar av 6 möjliga, jag satte personligt höjdrekord med 3 740 m MSL och personligt distansrekord på 85 km när jag sista dagen gick i mål. Totalt fick jag ihop drygt 14 timmar på 7 flyg.
Det räddade min flygsäsong.
– Vive La France!